Sävsjökanalen

Sävsjön var fram till 1800-talet en av arvikabygdens största lerslättsjöar. Vid denna tid började bristen på åkermark för en växande befolkning bli allt mer kännbar. Ett sätt att utvinna mer mark var att sänka vattennivån i sankmarker och grunda lerslättsjöar.

Redan på 1840-talet sprängde patronen på Agnetebergs gård, Axel Hjalmar Edgren en dräneringskanal som sänkte några mossar vid Sävsjöns södra ände. Det var dock först på 1850-talet som tanken på att torrlägga hela sjön tog fastare form. År 1856 bildades ett bolag bestående av Axel Hjalmar Edgren och ett tiotal hemmansägare i Högvalta, Mellbyn, Rud och Kälkersrud.

I Sävsjön översteg vattendjupet nästan ingenstans 2 m och botten bestod av ca 2 m slamjord på lerunderlag med mycket liten steninblandning. Sjösänkningsprojektet avsåg att fördjupa sjöns naturliga avlopp. Sävsjöälven även kallad Arvikaälven eller Loge älv mynnade ut i Kyrkviken.

Älven har givit namn åt det medeltida namnet Arvika med betydelsen åvindlingar eller ån som slingrar sig ut i viken. Arbetet med torrläggningen påbörjades på försommaren 1857 med en arbetsstyrka på 150 man och ett 20-tal hästar. I november samma år öppnades dammluckorna och vatten började strömma ut i kanalen, all fisk följde med vattenmassorna fångades upp i stora ryssjor nedströms.

Under vintern 1859-60 fortsatte dränerings- och dikningsarbeten. Dräneringssystemet blev sammanlagt 4-5000 m långt. Den 2 november 1861 blev kanalen slutligen avsynad och godkänd.

Den mark som frilagts uppgick till 240 tunnland bördig jord vilken år 1867 utskiftades på 23 delägare. Genom åren som gått har kanalen förbättrats och fördjupats flera gånger, den senaste rensningen av kanalen gjordes sommaren 1989.